Det var en vanlig dag i skolan och jag var på lektion och hade precis slutat svenskan.

Min svenska lärare kommer fram till mig och säger att det är en tjej i rullstol som är påväg hit in i vårat lilla hus som heter (Frände) där jag gick i skolan och pluggade upp mina betyg.

Jag undrade varför det kommer en ny tjej in i parallellklassen. Jag tänker att jag skall gå och hälsa på henne då och vara trevlig. När hon kommer in där i skolan så är hennes mamma med och lärarna får fullt upp med att prata med hennes mamma. Så jag tänker att det är fritt fram för mig att hälsa. men när jag skall hälsa så säger jag.

hej det är jag som är (Per) är de du som är (Melissa)

Ja svarar hon. Efter det så spelade vi kubb, och det gick jättebra men jag försökte hjälpa henne att kasta på grund av hennes rullstol. Det gick skit bra och vi hade jättetrevligt allihopa. 

Några dagar efter så frågar hon mig om jag vill gå ut och ta en fika, det ville jag och jag tackade jag. Vi kom överens om att gå till denna resturang.

Där började allt.

Vi började snacka en hel del timmarna gick, och vi gick sedan till en bänk som vi än idag har ett väldigt kärt minne av. Vi höll varandra i handen, och min mobil ringde och jag behövde gå

jag tackade för den stunden vi hade varit med varandra och följde henne till stationen och jag åkte sedan hem. 

klockan var runt 20:30 tiden när jag kom hem. hon ringde upp mig senare på kvällen runt 22:30 vi snackade hela natten trots att det var skola dagen efter vi verkade gilla varandra redan där trots att vi inte förstod det själva men vi levde bara vardagen igenom endå.

nästa dag så frångade jag om hon villa hänga med mig efter skolan, Det gille hon gärna 

vi sov över till nästa vecka. Det var väldigt mysigt när vi låg jämte varandra i sängen och tittade på film. 

Trots allt så hade vi inte insätt att vi var kära i varandra så vi flöt bara på som vanligt. Varje gång hennes mamma eller någon annan familje medlem kom in i rummet så hade jag lagt mig vid luftmadrassen för att vi inte ville att dem skulle märka något. Men de gjorde dem och hennes mamma frågade henne påväg inte till skolan dagen efter om vi var tillsammmans men då svarade Melissa nej det är vi inte. våra vänner började slå vad om hur länge det skulle gå innan vi blev tillsammans. Det gick en vecka och vi blev tillsammans och hennes mamma frågade igen har ni verkligen inte känslor för varandra? då svarar Melissa jo vi är tillsammans. våra föräldrar blev glada för våran skull. 

nästa gång så kommer det handla om första kyssen.

Mvh Per